• Handgjorda väskor♡
Egen design♡

Hela storyn om AnnaDacapo 

Om den husqvarnagröna skönheten

Detta hände för inte alltför länge sedan. Vi, maken och jag,  var på väg till en loppis vilket inte var ovanligt. Det ovanliga var att den låg lite längre hemifrån än vanligt. Så vi körde i god tid hemifrån, alltför god tid visade det sig. Loppisförsäljningen hade inte startat men det gick bra att gå runt och kika efter fynd och fastnade man för något var det bara att stanna kvar vid fyndet tills startskottet för försäljning gick. 

Jag såg den gröna symaskinsväskan på långt håll och hjärtat tog ett extra skutt! Det var något bekant över väskan. Så snabbt det gick banade jag min väg genom folkmassan fram till symaskinen. Den stunden jag öppnade väskan stod världen stilla en liten stund. Det var samma modellen som jag lärde mig att sy på. Just den som mormor Anna hade i sin syateljé och med hjälp av den gjorde hon magi av tygbitar. 

Nu dunkade hjärtat litet extra – den skulle bli min tänkte jag! Vad jag i min upphetsning inte hade lagt märke till var att mitt symaskinsfynd hade uppmärksammats av en man som också stod och beundrade den husqvarnagröna skönheten. En hedersprincip på loppis jag har är att aldrig gå till verbala och fysiska våldsamheter, för så mycket kan inte ett fynd vara värt. Skulle denna princip sättas på prov nu? Jag kände hur hjärtat dunkade av upphetsning. Här stod ju loppisfyndernas superfynd! Bättre kunde det inte bli! 

Ett par steg bort stod en försäljare upptagen av att fortsätta plocka upp skänkta föremål. Jag vinkade till mig henne ovillig som jag var att lämna den husqvarsgröna ens för en liten stund, tror t o m att jag höll handen på väskan som om den redan var min. Det var uppenbart för försäljaren att jag var förälskad och nu blev det lika uppenbart att jag inte hade den nämnda summan som var bestämt som utropspris. Min konkurrent kände också av situationen och såg sin chans att få mig ge upp genom att prata upp priset – fyra ggr högre! Mitt hjärta sjönk då jag förstod att just denna symaskinen inte skulle bli min, kanske ingen annan heller om dom nu var så högt värderade, om det överhuvudtaget gick att hitta exakt den modellen igen … 

Men så väcktes hoppet igen! Försäljningen kunde inte genomföras förrän startskottet gick och än var det några minuter kvar. Med moderna hjälpmedel (mobilen) tillkallades maken som kom störtade genom alla loppisprylar och en tilltagande folkmassa. Jag vinkade som en galning för att han inte skulle tappa mig i sikte, att lämna den husqvarnagröna var för mig helt otänkbart. 

Otroligt nog kunde maken stötta med summan till utgångspriset, men skulle försäljaren nöja sig med det nu när konkurrenten gjort henne uppmärksam på det verkliga värdet? Jag tror att det var mitt äkta engagemang som avgjorde det hela för då startskottet för loppisen ljöd gjordes affären upp raskt till min fördel och utropspriset fick bli slutpriset! 

På hemvägen, med århundrandets loppisfynd säkrat om du frågar mig, föddes idén om att starta ett företag. Att göra som mormor Anna alltid gjorde - att ta tillvara det vi redan har! Namnet Anna var en självklarhet. Dacapo var ett passande tillägg i hyllningen till min mormor och hennes livsstil. 

Själv heter jag Ingela och jag älskar att sy, återbruka och returdesigna.